Vad var de som hände egentligen????

17 väldigt betydelse fulla år, i alla fall om man frågar mig. Men ändå slutade de så här???
Jag skulle önska att jag vist vad som hände den där dagen, men lär aldrig få nått svar på de. :( Nu har de gått snart fem månader och jag känner att de dags att berätta min version. Jag har försökt att få kontakt med personerna detta rör men ingen vill prata med mig. Att lägga ut de här är kanske inte de bästa men då får jag i alla fall en gång för alla ut allt som jag går och bär inom mig. Något som jag lovar har tagit kraft och glädje från mig.
Allt började en eftermiddag, då jag fick ett mycket aggresivt sms av min syster att jag skulle minnsan sluta snacka en massa och skit och att detta var de sista hon pratade med mig. Helt ovetande om vad hon menade ringde jag upp henne. Första 15 gånger jag ringde tryckte hon bara upptaget, hon var sååå ARG. Vilket jag förstår när jag fick hör av som hänt. Någons pojkvän hade ringt och sagt att Syrrans kille hade försökt att våldta hans tjej och jag hade vist vittna till detta. Detta är såklart bara rena lögner och detta har aldrig skett. Så jag ringde så klart upp killen i som kommit med anklagelserna, och mycket riktigt så sa han att hans tjej hade sagt så. Han sa även att enda anledningen till att dem inte gjort någon polisanmälan mot syrrans kille var att JAG hade hotat hans tjej så de kunde han ju inte göra. jag svarade snällt att hade de funnits en minsta lilla sanning i det hans tjej sagt, hade jag varit den första på Polisstationen. Och dem som känner mig vet att de skulle jag gjort utan tvekan. Efter detta bröts all kontakt med dessa människor, trots att jag som jag sa tidigare tusen gånger försökt fått en förklaring. Utan de enda jag fått är skäll av folk att JAG har ljugit och hotat. JAG kan SVÄRA på mina barn att jag verken ha ljugit eller hotat någon. Jag kan bevisa de till och med men hittills har jag inte ens fått en chans att försvara mig.
Jag kan nu bara spekulera i vad som låg bakom allt detta, men de är ju som sagt bara spekulationer från min sida. Så de lämnar jag utan för detta nu.
Det som gör mest ont i detta är att människan detta rör är en av dem människor jag älskar mest på denna jord, kanske just därför de är så tungt och de är så svårt att bara släppa detta och gå vidare. Alla jag känner säger till mig att jag inte ska bry mig om henne, glöm henne, du förtjänar bättre osv. Jag jobbar på de, de kan jag lova men att glömma sin bäste vän är inte så lätt. :(
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



RSS 2.0