.

Nu har vi anlänt i Sundsvall, jag, Wille och Ella. Och vi har de riktigt mysigt. Även om vi så klart saknar Papsen och Leo. Men varför ska man egentligen skriva de självklara? Jo, för jag har den sista tiden insett att de finns personer som inte alls verkar fatta någonting. Men men så är de iofs alltid. Så de är bara att skaka av sig och försätt och gör de man alltid gör, så gott man kan. :-) Och så länge de funkar för mig, micke och våra barn så är de huvudsaken.

Dagen idag har jag tillbringat fyra timmar på skolan. Eftermiddagspass till 17. Och en sak kan jag säga FY för dessa eftermiddags pass. Tappar typ koncentrationen efter en timme och sedan blir allt som en dimma. Inget som fastnar alls. Tyvärr ser morgon dagen lika hemsk ut. Fast tordagen är dock värst då vi kör både förmiddag och eftermiddag.

Efter skolan idag åkte jag hem till Momma och moffa och en mycket god middag intogs. En sak kan jag lova att när man är hemma hos Mamma så är de nästan som att bo på hotel. Hon lagar mat och donar hela tiden, trots att jag hela tiden säger att hon inte alls behöver, jag är trots allt snart 30 och kan själv. :-) Men samtidigt ska jag erkänna att de inte alls känns så dumt. De är verkligen inte varje dag som man bara kan ägna sig åt de roliga i livet och inte tänka på alla dessa måste saker som man annars tar i tur med. 

Efter middagen vart jag dö sugen på nått gott så jag bestämde mig för att ta en promenad bort på tempo. Hade som tur en av sulkysarna i bilen så Ella kunde hänga på. Precis innan vi skulle gå, kom Wille på att även han ville med. Han tyckte de var en gyllene tillfälle att träna på cykeln. Även om jag var mycket tveksam, tanken på att han bara cyklat en gång tidigare i år, så fick han de. Och han cyklade hela vägen och även om de blev lite små vurpor så fixade han de kanon. Han sken verkligen där han satt på cykeln. Var en hel del andra som var ute och promenerad/cyklade och social som Wille är tror jag han pratade med alla. :-) De är bara så härligt att se barn och deras lätttillgängliga sätt, tänk om man kunde få hälften av den som vuxen. Tänk vad mycket trevligare de skulle vara. För håll med mig, vist är de roligare att när man sitter på en buss eller när man möter någon att man får ett leende och ett hej, än att alla bara sitter och stirrar in i väggar eller går förbi med blicken i marken.

Nä, nu ska jag ta och krypa ner brevid mina troll och sova lite i morgon är en ny dag med nya prövningar och möjligheter, mest möjligheter hoppas jag. :-D

Natti natti